Imorse satt vi som vanligt och åt frukost, tjötade lite och flickan frågade om det engelska namnet på massor av ord. Stolarna dom har är av trä och vanligtvis knakar om lite när man rör sig/sätter sig. Jag hade satt upp benen i skräddare, som jag alltid gör och det knakade till ite gran. Jag tänkteinte mer på det utan fortsatte som vanligt. Några minuter senare tyckte jag att stolen började knaka mer och mer. -Men jag rör mig ju inte? tänkte jag..varför knakar det? 1 2 3.. BOOM! Stolen knäcks och jag sitter istället på en hög med trä på golvet... WTF!? alla tittar och hjälper och torkar bort kaffet som jag såklart också hade ut påväg ner.. PINSAMT. Lyckligtvis (eller olyckligt beror på hur man ser det) visade det sig att   detta hänt två gånger tidigare. Stolarna var nämligen en bröllopspresent som dom fått för 13år sedan och dom började bli slitna på gamla dar.. Jo tack jag märker det. Fast mamman blev rätt glad för nu när dom bara har 3 stolar så har hon en ursäkt att få åka till Ikea och det tackar ju inte jag heller nej till. ;)

Som pricken över i:et höll vi på att missa skolbussen också. När vi kom upp till gatan och svängde runt hörnet, stod redan bussen där, oj vad vi sprang! Men den snälle chauffören stod och väntade på oss så flickan hann med. Nu ska föräldrna strax åka till jobbet, då ska jag gå  upp och låna deras våg. Det kändes lite som att stol incidenten var ett tecken från gud att jag måste sluta dricka dom där goda Caffe moca blanco med grädde från Starbucks..

chao!


Det borde stå *warning over consumption can lead to broken chairs
 and embarrassing moments* på koppen.. kanske jag borde stämma dom?