..ja bokstavligt talat alltså. Jag har spenderat 4 dagar på Hospital Universitario Ramon & Cajal (superkrångligt namn, tur att det stod på lakanen så jag kunde se hur det stavades xD) och fått min blindtarm borttagen.

Det hela började i fredagsmorse då jag helt plötsligt fick ont i magen. Vi hade precis ätit churros till frukost som är typ som våfflor, som vi köpt ute och jag trodde det kanske berodde på dom. Men eftersom inga tabletter hjälpte och det bara blev värre och värre så bestämde vi oss för att åka till sjukhuset vid 19.00 på kvällen. Jag kom till akuten, dom kände på magen, tog blodprov m.m. Dom hittade ingenting men bestämde att jag skulle ligga på obersvation över natten. Det var mycket spännande kan jag säga. Låg i en sal med cirka 20 personer som kom och gick, sängen var extremt obekväm och så kort att jag med mina 166cm inte kunde ligga raklång. Dagen efter ville doktorn skicka hem mig eftersom testerna inte visat något. Dock skulle hon känna lite på magen och eftersom all verk hade tagit sig från mitten ner till högra hörnet så gjorde det jävligt ont när hon klämde där. Därför bestämdes det att jag skulle göra ett ultraljud. På ultraljudet såg man en liten liten liten punkt på blindtarmen som såg inflamerad ut och dom bestämde att jag skulle ta ut den.

Jag fick vänta fram tills 19.00 sedan kördes jag iväg till operation. Jag fick massa drop, vaccin och grejer och väl inne i operationssalen var det cirka 10 personer som började koppla fast massa sladdar på kroppen och huvudet. Sedan kom en man med en sån där syrgasmask eller vad det kallas för att jag skulle få somna. Jag kände mig ju avslappnad men jag somnade ju inte. Så hörde jag att mannen sa att "nu somnar hon snart" och jag tänkte NEJNEJNEJ, jag är VAKEN, börja INTE skära i mig, och försökte vifta med fingrarna för att dom skulle fatta.

.....Sedan vaknade jag och operationen var klar. Jag såg typ ingenting bara en grön massa (kläderna på läkarna) och kände att jag hade något i halsen som jag försökte ta ut själv. Dom hade nämligen intuberat för att man ska kunna andas så bra som möjligt (vilket jag visste innan att dom skulle göra). Dom sa iallfall nejnej, det där är vårt jobb och att vi måste vänta tills du andas normalt. Men jag andades normalt ju!! ..tyckte jag iallafall. Sedan rullades jag iväg till Uppvakningsrummet där jag låg en stund med lite syrgas och piggnade till. Från att jag somnade in tills att jag vaknade tog 3 timmar och operationen hade gått bra, dock så hade blindtarmen legat väldigt långt ner så dom hade fått "gräva" för att få fram den (antagligen därför det inte synts på röntgen bilder att den var inflamerad) och dom kunde se att den var påväg att spricka.

Jag fick iallafall komma till ett rum som jag delade med en annan tjej som var jättetrevlig. Var väldigt glad att hon var där, och hennes familj hjälpte mig jättemycket både med språk och att ta mig till och från sängen. Första natten var inte så kul, jag ville gå på toaletten, jag fick inte gå på toaletten och det kämpades med diverse hjälpmedel men vid cirka 6 tiden så fick jag hjälp av 3 personer att komma ur sängen och jag fick äntligen gå på toa. LYCKA.

Vid halv 10 kom frukosten och jag som inte ätit elelr druckit på 48 timmar var väldigt glad över mina 4 kex jag fått, även om jag inte var superhungrig. Söndagen och måndagen bestod av sömn, små små promenader med min rumskamrat, Moa kom på besök och även många ur min spanska familj. Pappan var där nästan konstant, på söndagen och måndagen var han borta under dagarna men annars var han där både dag & natt. Hans bror, syster, och pappa kom förbi och även flickan kom ett slag.

På måndagen fick jag reda på att jag fick åka hem men eftersom jag har hög risk för infektion pga. grävandet så måste jag komma tillbaka imorgon och stygnen eller aa häftstiften xD..ska tas ut om en vecka ungefär. Jag blev väldigt positivt överaskad av den spanska sjukvården. Alla var jättegulliga och snälla dock kunde ingen engelska överhuvudtaget vilket komplicerade vissa saker. Alla doktorer var bra UTOM en. Den som min rumskamrat hade. Han var så oförskämd och hänsynslös att när han gick så började hon gråta. Så då fick ju jag stappla bort och försöka säga några tröstande ord på min spanska, sedan föreslog jag en liten promenad i korridoren och då gick det bättre. Hon, hennes pojkvän och jag hade en kul konversation på söndagskvällen om våra länder. Han var från Peru, hon från spanien och jag från Sverige. Mycket underhållande!

Nu ligger jag här i sängen och jag har duschat och ätit frulle, hungern är inte helt tillbaka men det är okej. Gå kan jag göra men jag tror att den 90 årig dam med rullator går fortare än mig! x) Så denna veckan ska jag bara slappna av!

Hoppas ni mår bra! <3


det lilla fina såret, som än så länge läker på bra




Droppet som jag hade i 4 dar. Surt att dom satte den i vänster arm för högern kan jag ju inte sträcka på så bra och droppet fick man inte blöta ner så det var ju lite svårt att duscha.

men jag e glaad ändå! Tänk så mycket spansk kultur jag fått uppleva ;)..dessutom behöver jag ju inte skaffa en tatuering som minne över mitt året i Spanien för det har jag ju redan fått! tusan, jag skulle bett dom skriva mitt namn eller något i stygnen ;).